Olika studier gjorda runt om i världen pekar på att 6 - 8 % av alla barn i förskoleåldern har en försenad språk- och talutveckling av varierande grad. Många av dessa barn återhämtar sig språkligt innan de börjar skolan. Några få kommer att ha bestående språkliga svårigheter. Dessa personer kan ha det som kallas för grav språkstörning.

OM SPRÅKSTÖRNING

• Vad är språkstörning?
• Munmotorik
• Språkljud-fonologi
• Grammatik och ordföljd
• Ordförråd och begrepp
• Språkanvändning-pragmatik
• Språkstörning hos barn med fler än ett modersmål
• Vad beror en språkstörning på?
• Hur vet jag om mitt barn har en språkstörning?
• När bör jag söka hjälp?
• Vart kan jag vända mig?

Vad är språkstörning?

Begreppet språkstörning är ett överordnat begrepp som innebär någon form av svårigheter med att förstå och göra sig förstådd språkligt. Begreppet innefattar både en större försening och avvikelser i språkutvecklingen. En språkstörning kan yttra sig på många olika sätt. Det kan röra sig om allt från övergripande kommunikationssvårigheter till svårigheter att hitta vissa ord eller att uttala språkljuden.

Språket kan delas in följande nivåer:

Munmotorik

Att tala kräver samordning av många muskler. Svag munmotorik, svårigheter att samordna rörelserna eller att planera flera rörelser i följd kan göra att talet blir otydligt. Språkljuden r, s och sche-ljuden är ofta svåra att få till för personer med munmotoriska svårigheter. Man säger då att barnet har en talstörning, som inte behöver innebära att språkförmågan är påverkad. Många barn med språkstörning har dock också munmotoriska svårigheter.

Språkljud-fonologi

Språkljuden är organiserade i system och det finns regler för hur ljuden kombineras. Det är dessa regler som utgör språkets fonologi. Barn med fonologiska svårigheter skapar sitt eget språkljudssystem där t ex alla ljud som görs långt bak i munnen byts ut mot ljud som görs långt fram. ”ko” blir då ”to” och ”gumma blir ”dumma” Det är också vanligt att långa ljud (som f, s) byts ut mot korta så att tex. ”sil” blir ”til”. Andra barn kastar om språkljuden inne i ordet så att ”arg” blir ”ajr”. Några utelämnar delar av ordet: ”elefant” kanske blir ”fant”. Vilka ljud som byts ut varierar från barn till barn.

Grammatik och ordföljd

Precis som i fallet med ljudsystemet finns det regler för hur man böjer ord. Språkanvändaren behöver också förstå hur betydelsen ändras om man byter plats på orden i en mening. Barn med grammatiska svårigheter kan exempelvis ha svårt att förstå eller uttrycka skillnaden mellan en hund, flera hundar. Kanske förstår inte barnet hur betydelsen ändras om man säger:
"pojken jagas av tigern" istället för "pojken jagar tigern".

Ordförråd och begrepp

Alla språkets ord kan sorteras i olika kategorier som t ex djur eller verktyg . Många barn med ord- och begreppssvårigheter bildar egna ord som tex spikslagare istället för hammare och kan ha svårt att hitta ord som de egentligen redan kan. Barn med språkstörning behöver ofta höra ett ord fler gånger än andra barn för att lära sig det, och kan ha svårare att förstå ett begrepps fulla betydelse.

Språkanvändning-pragmatik

Det finns regler för hur man talar med varandra och hur man underlättar samspelet med andra. Även icke-verbal kommunikation avses här. Pragmatiska svårigheter handlar om att man inte riktigt förstår hur språket ska användas i samspel med andra Barnet kanske inte tar ögonkontakt som förväntat. Kanske får lyssnaren ta del av mer information än vad som är nödvändigt i sammanhanget. Det kan också vara så att barnet lämnar alldeles för lite information och förutsätter att lyssnaren har en viss förkunskap, eller har svårt att följa en röd tråd i en berättelse. En person med pragmatiska svårigheter tolkar ofta språkliga uttryck bokstavligt och har svårt att läsa av icke- språkliga signaler såsom kroppsspråk, ansiktsuttryck och röstläge. Ironi och budskap ”mellan raderna” är också svårt att förstå. Det är viktigt att komma ihåg att oskrivna regler, (sk”koder”) för språkligt samspel kan variera kraftigt mellan olika kulturer.

Språkstörning hos barn med fler än ett modersmål

Majoriteten av jordens barn är två- eller flerspråkiga. Vi vet idag med säkerhet att flerspråkighet i sig aldrig orsakar en språkstörning. Vid en typisk flerspråkig utveckling kan det ta lite längre tid att utveckla bl.a. ordförrådet. Detta är helt normalt och barnet kommer snart ikapp. Däremot förekommer språkstörningar hos flerspråkiga barn lika ofta som hos barn med ett modersmål. Viktigt är att komma ihåg att det då är språkstörningen som är problemet och inte flerspråkigheten. Det är också viktigt att ta reda på om barnet har lika stora svårigheter på båda/alla sina språk och att ta hänsyn till flerspråkigheten när man planerar hur barnet ska få hjälp. Barnets språkutveckling går inte snabbare för att man tar bort ett eller flera språk utan det är viktigt att flerspråkiga barn med språkstörning får stimulans och träning på alla sina språk.

Vad beror en språkstörning på?

Vid en språkstörning är organisationen av språket i hjärnan påverkad på något sätt. Vad detta beror på vet vi inte idag, men mycket talar för att det är en kombination av faktorer som orsakar språkstörningen. Ofta är språkstörning ärftligt, dvs. det finns någon i den närmaste släkten som också har haft eller har en språkstörning.
Det finns teorier som säger att att bakgrunden till språkstörning är ett begränsat arbetsminne. Detta innebär bland annat att barnet har svårt att minnas språkljud och att samtidigt tolka och komma ihåg olika typer av information.
I sällsynta fall kan man hitta förklaringar som svårigheter under graviditet och förlossning eller att hjärnan utsatts för någon form av trauma. Många föräldrar frågar sig om de själva kan ha orsakat eller förvärrat språkstörningen genom att ge barnet felaktig språklig stimulans. Svaret på den frågan är alltid nej. Vi människor är programmerade att lära oss tala på samma sätt som vi är programmerade att lära oss gå. Det är inte mängden träning som avgör om vi får en språkstörning eller inte utan de förutsättningar vi har med oss från födseln.

Hur vet jag om mitt barn har en språkstörning?

En språkstörning kan yttra sig på många olika sätt. De punkter som finns listade nedan kan vara tecken på en språkstörning, men kan också bero på något helt annat.
Viktigt att tänka på är att det är du som förälder som känner ditt barn bäst. Om du är orolig för ditt barns utveckling har du alltid rätt att söka och få hjälp och stöd.

När bör jag söka hjälp?

Om barnet är under 4 år och
• inte verkar förstå vad andra säger
• inte söker kontakt med andra
• använder få ord
• familjen inte förstår vad barnet säger
• inte verkar lyssna när man talar med det
• du som vårdnadshavare är orolig för barnets språkutveckling

Om barnet är över 4 år och
• har svårigheter med det som tas upp ovan
• har förenklad grammatik, t.ex. utelämnar ord eller sätter orden i fel ordning
• har svårt att följa med vid sagoläsning
• har svårt att berätta om händelser
• utomstående inte förstår vad barnet säger
• verkar generat över sitt tal
• du som vårdnadshavare är orolig för barnets språkutveckling

Om barnet har börjat skolan och
• har svårigheter med det som tas upp ovan.
• har svårt att följa lärarens instruktioner i klassen
• har svårt med kamratkontakter, t.ex. går ensam på rasterna, ständigt hamnar i slagsmål eller blir retad av andra barn
• har svårt att lära sig bokstäverna och koppla dem till ljud.
• Har mycket svårt att knäcka läskoden

Vart kan jag vända mig? 

Diagnosen språkstörning ställs av en logoped. Det är också logopeder som erbjuder träning till barn med olika typer av tal- och språksvårigheter. Barnavårdscentralen eller skolhälsovården kan skriva en remiss. Samhällets stöd till barn med språkstörning varierar kraftigt beroende på var du bor. I vissa kommuner finns sk. språkklasser eller språkspår där ditt barn erbjuds möjlighet till en liten grupp och en anpassad undervisning.